Ett par slitna sneakers, nedtrampade barndomsminnen. De brukade springa, hoppa, rusa genom vattenpölar, vara en del av någons äventyr. Kanske rusade de nerför backen, hoppade över bäckar, vadade genom lera medan de lämnade spår av slarv efter sig.
Och nu ligger de ensamma, kvar på den kalla betongen, täckta av smuts och glömska. Är de bara avfall? Eller har de blivit en berättelse, en bild av ett liv som går vidare utan dem?
Naturen väljer inte vad människor kastar på den. Föremålen vi lämnar efter oss hade en gång ett syfte, en gång var de någons lilla värld. Och nu är de en del av landskapet, oönskade vittnen till mänsklig vårdslöshet. Men kan det bortkastade, övergivna och bortglömda bli konst genom linsen?
Kan avfall få en själ och hamna inramat på någons vardagsrumsvägg? Tittar vi på ruiner eller spår av någons existens? Äventyr som har tagit slut eller de som ännu inte har berättats?
Denna serie bilder väcker scener av vad vi lämnar bakom oss. Är det bara slöseri eller outtalade historier? Är dessa bilder av förfall eller påminnelser om förgänglighet? Och slutligen – om något är tillräckligt vackert för objektivet, är det fortfarande skräp?
